Loge

Fadern är Guden Wotan och modern är en mänsklig jättekvinna. Med den familjen är Eldguden Loge inte hemma någonstans; han platsar inte på jorden och han får inte följa med till Valhall.
Ändå är alla beroende av hans lust och snabbhet, vilket han använder i den utsträckning han kan.

Det var den bakgrund jag hade när jag gjorde min första Loge våren 2011. Det var på Wärmland Opera, och de hade modet att nyinviga sin teater genom att sätta upp Ringen. Hela ringen.

När jag gjorde audition hade jag redan gjort flera Wagnerroller om än de flesta av det mindre slaget. Jag fick Bayreuth-stipendiet 2006 o träffade Wolfgang Wagner på Festspielhaus. Där började jag på allvar längta efter Wagner, och därefter sjöng jag mindre roller i bl.a. Mästersångarna och Parsifal.
På Kungliga Operan sjöng jag Siegfried i den lilla ringen de gjorde där då, och på Norrlandsoperan gjorde jag Steuerman i Holländaren. Där föll det sig dock så att han som gjorde Erik blev sjuk, jag hoppade in och jag gjorde således min första Erik samma kväll som jag gjorde min första Steuerman. Svenskan kallade det för årets bragdguld i operakategorin, och om inte något annat givit mej blodad tand för Wagner, så fick jag det där och då.

Så när möjligheten att göra audition för Loge kom upp, kastade jag mej på första bästa tåg och sjöng för allt jag var värd. Och fick rollen.
Därefter hade jag ca ett år på mej att lära in den, och jag tog mig an tiden genom att verkligen fördjupa mej i både text och musik på ett djupare sätt än jag kanske nånsin gjort innan. Det var dessutom för att jag visste att när vi väl kom dit, så skulle vi inte ha så mycket reptid och allt skulle va helt hysteriskt… så kunde jag inte mina grejer fram- o baklänges skulle jag bara göra mig själv en otjänst.

Det var en intensiv repperiod, men ack så härlig. Vilket gäng sångare det var där, och alla varsamt lotsade av Wille Carlsson. Där teatern brast i form av medel och plats – stod kreativiteten och trogenheten till verket högt i tak. Och Rhenguldet blev en underbar föreställning, som jag är mycket stolt över.
Vi hade vår premiär på en måndag, då hela ringen skulle göras under en och samma vecka, och föreställningar på måndagar börjar sällan före 19. Men eftersom vissa delar av Ringen är så långa började alla föreställningar kl 18… något jag inte hade en tanke på. Så når jag strosade in på teatern vid 17-tiden för att ha gott om tid att värma upp o sånt, kom sminktjejjerna springande och undrade vart jag var. Jag var inte bara försenad till sminket – jag var också helt ouppvärmd, och det var en hektisk timme att få på smink, kläder, peruk, pyroteknik och försöka klämma in en frukt och några skalor där innan det var dags att kasta sej in på scen i ett eldhav.