Elias

Mendelssohns operala oratorium Elias är en riktig pärla. Biblisk dramatik förpackad i fantastisk musik. Moseiska berättelser när de är som bäst… (dvs man hör musiken men fattar inte riktigt texten…)

Även om det inte är Mahlers 8a är det ändå både stor kör och orkester samt 8 solister. Sopranpartiet är skrivet för den svenska näktergalen Jenny Lind.

Verket skrevs först på tyska, men översattes till engelska inför uruppförandet 1846. Till sin goda vän Jenny Lind skriver Mendelssohn:

Jag hoppar runt i rummet av glädje. Om det bara visar sig vara hälften så bra, som jag tror det är, hur nöjd skall jag inte vara!

Nyligen gjorde jag verket med Malmö Opera och det var första gången jag sjöng stycket på engelska, då det vanligaste är att det framförs på tyska.

Det var en härlig konsert som också sändes i radio. Men med fullsatt auditoirum känner man också av den lilla baksidan med att göra just det här verket… nämligen längden.

Det är långa perioder för alla att sitta (och försöka se någorlunda snygg ut) och sen ska man helt oförhappandes hoppa upp och leverera en svår aria eller ensemble. För tenorens del börjar det bra med den första arian ganska i början, och sen är det bara ensembler och orkesterrecitativ någorlunda jämnt fördelat före paus.

Efter paus är det en del att göra i början. Sen ska man däremot sitta still (ofta i stel frack eller kostym) i över en halvtimme innan man ska göra den svåraste av ariorna. Den är hög, intensiv och inga egentliga platser att andas… så det är bara att ta ett riktigt djupt andetag, be en bön o sjunga för allt vad man har… och helst få det att låta lite enkelt, även om detta är en relativt svår aria. Tycker jag.

Det hela blir förståss enklare när man är i ett sammanhang med så mycket kärlek och med så bra musiker som med Malmö Opera…

Lyssna på Arian; If with all your hearts ye truly seek me från denna konsert.