Alcina på TV4

Detta var min allra första morgonsoffa. Det begav sig på den tiden då det inte gjorde något att att halva bilden upptogs av ett betonghus, ljussättning förlitades helt till solen (ibland rakt i ögonen o ibland i mörk skugga) och pianisten fick nöja sej med nån slags ranglig synt med risigt ljud. Utan notställ.

Men stämningen var på topp, och trots att det är ett decennium sedan så känns det som igår. Damn, vad ung o söt jag är. Aj.

Jag gick fortfarande på operaskolan när jag fick chansen att göra rollen. Under vintern hade jag åkt tillsammans med dåvarande chefen för Drottningholm till Amsterdam o gjort audition för Regissören Pierre Audi och dirigenten Christophe Rousset. Jag var extremt taggad och sjöng Idomeneos stora aria med adrenalinet pumpande i kroppen som vore jag hög.

Någon vecka senare satt jag i kantinen på Kgl Teater i Köpenhamn när jag fick ett telefonsamtal, där de förklarade att jag hade fått rollen och att jag skulle sjunga mot bl.a. AnneSofie von Otter, Christine Schäffer och Pat Bardon. Det var en stor dag.

Det blev så min första sommar på Drottningholm, mitt första stipendium från HM Drottningen och min första operaföreställning med så många världsstjärnor, och den var minst sagt omtumlande. Men alldeles, alldeles underbart.

Under genrepet fick vi reda på att någon från föreställningen var välkommen till TV4s morgonsoffa morgonen därpå. Vi sprang ut i foajén o började i panik leta efter en pianist som skulle kunna hänga med några timmar senare o spela med mej.

På genrepet fanns den underbara dirigenten Olof Boman, som jag hade jobbat med tidigare, så vi stack noter i handen på honom o bad honom befinna sej på TV4 innan gryningen.

Jag vet inte hur han tillbringade natten, men jag vet att han var grym dagen efter. Följer som en skugga, och inte en felton.