Påsk och all ledighet är över, och vi workoholics firar att det nu är arbete som gäller igen samt att stammisfiket har öppet för frukost igen. Nu är det också en extra växel som läggs in för skivan. Jag träffar orkestern första gången på söndag för rep, och om 3 veckor går vi in i studion och börjar spela in. Så nu handlar det om att hotta upp rösten som fått sej lite vila efter Karemlitsystrarna med bara kortare övningspass, meditera över texter, kolla orkesterstämmor, träffa producenten för att planera inspelningsdagarna… och fika sig i form…

Idag är jag för första gången med pianist och sjunger igenom vissa av låtarna med dirigenten och hoppas på att vi har samma grundanalys… annars får vi ta en fika och lösa det…

Men först fyller jag år. sägs det. På lördag. Så nu ska jag ta en fika och planera det sista för det med de folk som ska jobba här då. Typ. Fika.

Har fått ett nytt favvoprogram; the secret Millionair. Stenrika personer åker till en liten gudsförgäten by där idealister och eldsjälar driver barnhem, Läs mer →

Jag har fått backning… eller en liten påminnelse om hur livet faktiskt ser ut. Och jag backar så gärna, när jag får någon klok människa som sätter lyktan på vad som är viktigt. Läs mer →

Jag var tvungen att gå till källan för all känd kunskap (wikipedia) för att få bekräftat för mej att på påskafton hände faktiskt inget. Där fick jag också lära mej att vi firar påsken för uttåget ur Egypten. Och precis som med julens sammanfallande med en redan existerande, inarbetad hednisk högtid, tyckte man vid det famösa mötet i Nicea år 325 att det var en lämplig tidpunkt att låta sammanfalla med den judiska sektens (sedemera kallad kristendomen) egen högtid. Läs mer →

Det hela begav sig på den tiden då långfredagen firades till jesu minne Läs mer →

Behöver en liten break från Sibelius notskrivningsprogram, och då finns det några utvägar. Läs mer →

Sakta växer sidan till sej. Min nya sida. Och en av de viktigaste sakerna personligen för mej här, förutom musiken, är fliken som heter Miljö. Ämne för ämne sällar sej till skaran av de viktiga som jag tror vi behöver veta mer om för att kunna ta medvetna beslut om hur vi ska leva. Nu senast den hederliga listan över ohederliga produkter… ni vet… hur det fortfarande finns människor som tycker det är sexigt att smörja in sej i spillolja, kokiss, valvomering och bäverbajs. Helt sant.

Stoppa pressarna. Ricky Martin är gay.

Ja. Du tror nog att detta inte är en nyhet, bara för att vi alla vetat om det i typ 15 år. Och vi är lika ochockade som när Peter Jöback kom ut. Alla frågade sej; va… var han inte utkommen redan…? Läs mer →

Jag är så glad att jag redan betat av mina liv och inkarnationr på 1700-talet, där jag förvisso inte ens var på hoven, så jag borde egentligen inte bekymra mej… men det är bara av en enda orskar som jag inte unnar ens min värsta fiende att genomleva barockhoven… Kiss.

Det är nämligen ett helt företag (och det gör sej knappast utan att antal hjälpande händer) att gå på toa… alternativen är få, för inte ens de tjockaste undertjolar kan hålla hur mycket som helst om man istället skulle få för sej att välja att kissa i brallan istället. Men det är snudd på att man går mot en Tycho Brahesk blåsspricksdöd, hellre än att gå på toa. Just för att det är så förbenat komplicera med alla kläderna. Ah.

Så jag väntar nog att kissa lite till. Jag chansar. Kostymen ska ju ändå av om en stund…

Då var den satt på plats… och som alltid är det ett omtumlande ögonblick, när man ner det – om man sett det komma mot en under ett halvår. Just exakt detta ögonblick. Tomt. Men samtidigt uppfyllt.

Jag har kommit tillbaka till min loge, tagit en klunk vaten och kan konstatera att alla verkligen avslutar Karmelit med flaggan i topp. Malmö Opera, Malmö, Skåne och Sverige kan vara stolta över att ha levererat en så fantastisk produktion…

och mina galna och magnifika kollegor… jag vet… det är lite tårdrypande såhär som de sista skälvande accorden klingar från diket. Men SVT kalladedet en sångarfest – och jag kan inte annat än att hålla med… Natalie, Susanna, Miriam, Charlotta och Ethel. Mina älskade sopraner.

Anyway. Nu är det över.

En föreställning kvar. En enda. Tack o lov är det här hemma i Malmö, annars hade jag fått ägna natten åt det som jag vet att mina kära kollegor gör… Packar.

Det finns en inneboende paradox i att göra en sista föresällning. Å ena sidan sorgligt, och man vet att en lätt post-produktions-depression kommer när man om några dagar kommer sakna sina vänner och kollegor från scen. Å andra sidan skönt. Så skönt.

Tack o lov är April hysteriskt uppbokad, så det blir inte så mycket möjlighet för mej att sitta och deppa ner mej i saknad. Kollegorna finns kvar, om än på andra ställen i världen (men aldrig längre bort än nätet såklart) och för många andra roliga projekt på G, för att va nere.

April innehåller dels en del konserter lite runt om i Sverige, men också en skivinspelning. Och det viktigaste av allt. Min födelsedag.

Ok. Earth Hour är över. En av världens mest omfattande miljö- och klimatmanifestationer. Imponerande bilder på ett nedsläckt Akropolis i Aten, Tvillingtorn i Malaysia och Operahuset i Sidney. Läs mer →

Jag kan inte sluta titta. Med samma skräckblandade och fascination som man inte kan låta bli att titta något som brinner…

www.breathingearth.net