Prioritera barnen
Nu är det gjort. Den forskningen vi talade om för över ett år sedan har nu resulterat i livmodertransplantationer i Göteborg.
Jag läser om det gamla inlägget om detta. Och jag läser om samtalen bl.a. med en av kvinnorna i fråga i kommentatorsfältet.
Ett barn är alltid en ett resultat av minst två personers insatser. Men om vi för ett ögonblick låter det handla om kvinnan (då det bl.a är döttrar som får livmödrar av sina mammor och därefter kommer kunna rätta in sej i samhällets gammelsyn på att en kvinna är en kvinna först då hon producerat genetisk avkomma)
För å ena sidan sitter jag o förfasas till (läs: långt över) illamåendets gräns över kränkta vita män som notoriskt förnekar strukturell könsmaktsordning (i en debatt med Per Ström på nyheterna i morse… nivet, mannen som är rädd att kvinnor ska bli bortskämda prinsessor och att det egentligen är män som är diskriminerade… ett uttalande som är förnedrande gentemot både kvinnor, män… och prinsessor).
Å andra sidan kan jag inte släppa allt och jubla över det som tangerar lyxforskning för kvinnan när sjukvården är så extremt hårt ansträngd som den är. Inte när ex hjärtsjukdomar hos kvinnor är en negligerad sjukdom, nya mediciner anpassas efter män eller psykologiska effekter av hormonella cykler hos kvinnan viftas bort. Av män.
Då hamnar en livmoder för att kunna producera egna barn långt ner på min prioriteringslista. Långt efter Cancer, psykisk ohälsa hos kids, kvinnors hjärtsjukdomar, demens, alzheimers, AIDS, preventivmedel utan biverkningar och hundratals andra grejer. Efter vaccin mot livmoderhalscancer till unga flickor, som riskerar cancer som de annars skulle slippa – av besparingsskäl.
Och det hamnar efter att kvinnliga läkare ska få samma lön som manliga läkare när de utför exakt samma jobb. Tilloch med efter hjälp med medicin och sjukvård för barn i tredje världen…
För det finns inte obegränsat med pengar i sjukvården, så någonstans måste vi prioritera. Lägger vi pengar på en sak är det något annat som komme få mindre. Lågstadiemattematik.
Svensks sjukvård prioriterar annorlunda än mej. Såhär skriver Sahlgrenska i sitt pressmeddelande:
Livmodertransplantationerna är resultatet av ett omfattande forskningsarbete som pågått vid Göteborgs universitet sedan 1999. Forskningsprojektet har hittills publicerat närmare 40 vetenskapliga arbeten och engagerar idag ett 20-tal forskare, läkare och specialister.
Fler än tio kirurger deltog i operationerna.
Enorma mängder pengar. Och då är det alltså inte för att bota sjuka…
När jag säger att vi ska prioritera barn, menar jag att vi ska prioritera barns möjligheter att överleva. Alla de miljontals barn som finns på jorden. Det är jag beredd att arbeta hur mycket som helst för!
Jag menar inte vuxnas rätt att föda nya barn. För en sådan rätt finns inte.
Men som vanligt är detta ett skitkänsligt ämne att skriva om. Inget är så kontroversiellt att diskutera som att barn inte är en mänsklig rättighet, eller frågan om att vi kanske ska ta hand om de barn som redan finns på jorden först…
Vågar knappt andas, för jag vet att nu kommer det bli upprörda känslor här…
gaytenor
gaytenor
gaytenor
gaytenor
gaytenor
gaytenor
gaytenor
gaytenor
gaytenor
gaytenor
gaytenor
gaytenor
Jorden skulle må bättre av att vi INTE födde så många barn till den. Och barn är varken en rättighet eller en skydlighet – det är en möjlighet.
Läs gärna detta blogginlägg osm jag skrev i början av mitt bloggande -det säger det mesta!
http://ejkorrekt.wordpress.com/2009/07/21/no-kidding-enkel-matematik/
Och finns det SÅÅ gott om bostäder i storstäderna och SÅÅÅ jmånga jobb på landsortetn – varför inte ta in fler invandrare, då?
Håller dock med om att det är sjukt att det ska vara så svårt att adoptera!
Vill bara upplysa dem som inte vet att ofrivillig barnlöshet är klassad som sjukdom av WHO och den svenska regeringen, sedan 15 år tillbaka. Är intressant i denna diskussion då det bland dem som är emot att skattepengar används för att via sjukvården hjälpa de som är barnlösa finns personer som bygger sin argumentation på att sjukvården endast ska vara till för de sjuka. Barnlöshet kan förstöra en människas liv. Vad kostar det? Intressant att de som skriver här och själva har barn, en t o m fyra egna, så enkelt kan säga att det är fel att hjälpa människor få egna barn. Hur kan de veta vad det innebär att inte kunna få egna barn? Hur det kan bryta ner en människa? Och även om de själva skulle ha tagit det med en klackspark – vilket jag betvivlar, varför har man t.ex. fyra barn om det inte var så viktigt? – betyder det att andra människors reaktioner på samma problem inte gills? Varför adopterar man då inte bara, med en gång, varför ens få egna barn? Det finns ju så många som behöver föräldrar?
Nej det gör jag verkligen inte. Jag har stått vid en rosa kista och tagit farväl.
@Emma L
Bara för att jag inte håller med betyder det inte att jag inte förstår. Jag har sympati för situationen och rycker inte på axlarna. Men jag tycker fortfarande det är ganska bortskämt att tycka att den ska prioriteras över sjukdomar. Såna som också längtar skitmycket och verkligen vill vill vill mest av allt, men de vill inte ha en genetiska avkommor, de vill bli friska från exempelvis cancer.
Rycker du på axlarna åt dem?
Då antar jag att du tillhör de som skulle rycka på axlarna. Jag säger inte att det inte finns viktigare saker, men för vissa är detta det viktigaste som finns. Jag förstår din åsikt men frågan är om du förstår min?
@Emma L
Det går inte att jämställa handikappet att inte ha ögon med det att inte kunna föda egna barn!!!
Att adoptera kostar pengar. Men att genomföra livmodertransplatnationer kostar tusen gånger så mycket. Fast då är det andra som betalar. Vi andra som inte ens kommer få ta del av några barn, utan bara förväntas punga ut med skattemedel. Jag betalar gärna massa skatt men det ska inte användas till folk som är lite ledsna att de inte kan förverkliga sig själva genom genetisk avkomma, utan det ska användas till att bota sjuka, exempelvis synskadade!!!
Tänk att födas utan ögon. Så får du möjlighet att få ett par ögon. Men det är väl onödigt, blinda klarar ju sig alldeles utmärkt! Det är så jäkla laddat med det här att ”rätten” att få vara förälder. Min känsla när jag hade fått min första son var att jag skulle kunna adoptera hela världens barn. Men jag kommer inte ens att kunna adoptera ett barn, för det kostar något oerhört med pengar. Och längtan efter barn kan aldrig graderas eller beskrivas, men vad jag har sett så kan det framkalla psykisk ohälsa. Det kanske finns de som rycker på axlarna när de får reda på att de inte kan få barn och kan gå vidare med sina liv, och för vissa slutar livet då.
Låt oss inte bedra oss själva och tro att denna typ av forskning är till för kvinnan, och använda det som alibi för att lägga resurser på den.
Det handlar ju om att konformera kvinnan till det normativa; det handlar om det djupt nedärvda stigmat att en kvinna inte är en kvinna om hon inte kan föda barn. Detta ok som förslavat kvinnan under tusentals år, och numera är så vedertagen att kvinnan själv tror det är sant.
Hej Anonym.
”Sjukvårdens resurser är inte avsedda endast för att rädda liv, utan också för att upprätthålla människors livskvalitet.”
Nja är det verkligen så att sjukvårdens resurser ska användas för att upprätthålla människors privata livskvalitet framför att bota sjuka? Tror du verkligen att det är så? Ser du inte hur det är bortskämda västerlänningar som förväntar sej att de ska få allt de pekar på, inklusive barn.
All sympati för att du har haft det jättelessamt och nu kan uppfylla dina privata drömmar. Och du har säkert precis hur mycket kärlek som helst att ge och kommer bli en skitbra mamma.
Är det verkligen så att sjukvården ska prioritera i övrigt friska personers egoistiska längtan framför att bota sjuka???
Jag är en av patienterna i forskningsgruppen som kanske ges möjligheten att kunna få ett biologiskt barn.
En dörr har sedan ett par år sedan öppnats för mig, från att från tonåren då det upptäcktes att jag fötts utan livmoder, byggt upp en försvarsmur byggd på den stora sorgen och den tunga vetskapen både för mig själv och i förmedlan till andra att jag aldrig kommer att kunna att få barn.
Jag kan förstå kritiken som ges ovan till denna forskning.
Det finns så många barn i världen som skulle behöva ett kärleksfullt och tryggt hem med ansvarstagande och stödjande föräldrar.
Vi har även stått i adoptionskö, i många år, och jag önskar inget hellre än att adoptionsprocessen och granskningen av dig/er som potentiella föräldrar för detta alternativ hade underlättats.
Jag ber er som föreslår adoptions alternativet som en lösning till allt att själva undersöka eller påbörja processen innan ni uttalar er för starkt om detta.
Min högsta önskan är inte att just bära ett eget barn, det är att få bilda en familj, att få vara förälder, att få älska och ge kärlek till ett barn och att få dela den speciella gemenskapen och kärleken ihop med min partner.
Vetskap grundar sig i forskning, och resulterar till ett högre vetande och en förbättrad framtid. Sjukvårdens resurser är inte avsedda endast för att rädda liv, utan också för att upprätthålla människors livskvalitet.
Det som nu äntligen har blivit verklighet känns obeskrivbart och omtumlande för mig. En dörr av hopp har öppnats, för mig liksom så många fler tonårskvinnor som framöver kommer att få erfara att de fötts utan livmoder.
Stolt mamma till fyra barn.
Nickar instämmande och eftertänksamt för även om jag förstår de ofrivilligt barnlösa och deras längtan efter barn så är det ingen rättighet. Svårt blir det när det handlar om pengar och när man vet att annat förbigås, glöms bort eller struntas i. Fantastiskt vore det ju om det fanns medel till allt… men vi är inte där. Lite kluven blir jag men kanske är det att gå för långt och det finns så mycket annat livshotande som behöver forskas i. Jag är innerligt glad för mina barn men hade jag inte kunnat få egna barn så hade jag valt att adoptera eller vara familjehem, vilket jag iofs var trots egna barn. Jag ser det mer som en skyldighet att ta hand om de barn som finns levande och det är ofantligt många som behöver föräldrar.
BRA skrivet! Du har helt rätt, det är åt helvete felprioriterat att lägga resurser på detta när det t.ex redan finns barn i världen som behöver en mamma och pappa!
Hej Malin.
Jag håller med om att forskningen kring kvinnors sjukdomar inte är när så forskad på som männens. Och det är ju EXAKT det jag skriver i inlägget. Barnlöshet i största allmänhet är dock inte alltid en sjukdom, och jag tycker det vore viktigare att ex forska på kvinnors hjärtsjukdomar som är ett verkligt problembarn inom forskningen, eller satsa pengarna på att alla unga flickor får vaccin mot livmoderhalscancer – något som inte alls är en självklarhet idag pga av besparingshets.
Och sen är det riktigt att vi inte hade haft kosmetisk plastikkirurgi som vi har idag… och ickemedicinsk plastikkirurgi tycker jag inte heller det allmänna ska lägga pengar på, se det hade inte gjort mej något överhuvudtaget. Könskorrektion är ju däremot medicinsk och är ju högre prioriterad än den kosmetiska.
Och ja, det har sannolikt skvalpat över en del kunskap inom andra områden som är viktiga; ex hormonpåverkan. Tänk om vi då hade lagt resurserna dirket på detta; så fantastiskt mycket kunskap vi hade haft då. Biverkningsfria preventivmedel för både män och kvinnor kanske? Hade inte det varit att föredra, än lite random strökunskap som bara kommer till by the way… hur viktig den skulle kunna va om den hade använts rätt?!
Du tycker jag silar mygg, vilket är en av mina älsklingsuttryck. I det här sammanhanget förstår jag bara inte riktigt vad du menar. Vilken av de föreslagna alternativa forskningarna tycker du ska stå tillbaka (mina elefanter?) för livmodertransplantationer (mitt mygg?). Cancer? Barns psykiska ohälsa? Hjärtsjukdomar? Vad?
Fast… Med samma logik så skulle vi inte ha möjlighet till könsbyte och plastikkirurgi till exempel. Och sett ur jämställdhetsdebatten så är forskningen som gör kring kvinnlig reproduktion inte i närheten av vad som lagts ner på en hel del manliga åkommor.
Den här forskningen kan ge så mycket mer än bara en reproduktiv människa, man har antagligen lärt sig otroligt mycket kring vår fortlevnad och hormonpåverkan.
Tycker att ditt resonemang är lite av att sila mygg och svälja elefanter om man ser till samhället i sin helhet.
Väl skrivet. Barn är ingen rättighet – himmelska makter, det är människor vi pratar om, inte leksaker eller klädesplagg!
Att barn har rätt till föräldrar innebär inte att vuxna har rätt till barn.
Men med detta sagt – forskning är inte bortkastad. Spillforskningen kring denna livmodertransplantation har sannolikt gett värdefull kunskap som kan komma många människor till godo, såväl kring transplantationer generellt, hormonell påverkan på kvinnorkroppar och… hmmm…. jag kan inte området, men sannolikt många fler aspekter.
Så rätt!
Varför inte satsa resurserna på att ta hand om världens övergivna barn och att bota sjukdomar i första hand.
Skitbra inlägg i debatten. Självklart finns det andra mycket mer högprioriteringsområden i vården än livmoderstransplantationer. Jag har själv väldigt svårt att skaffa egna barn på grund av invärtes problem. Jag anser inte att det är en rättighet jag innehar att kunna skaffa biologiska barn, däremot så anser jag att jag har rätt att vara förälder. Om än så förälder till ett barn som inte kommer biologiskt från mig utan ett barn som behöver en förälder att växa upp med. Förälder är inte ett namn på ett papper utan en roll man måste leva upp till i hela sitt liv. Jag tror nog att jorden överlever ändå trots att jag kanske inte får fler biologiska barn. Men om jag hittar tid i min framtid vill jag gärna fostra ett barn som kanske en annan människa inte kan fostra via adoption. //Anna
Hej Stolt mamma till 6. Jag hoppas du inte har hemundervisning för dina barn för att föra din logik om hur världen fungerar vidare till dem.
Det är visst det en mänsklig rättighet att föda barn. Hur skulle annars jorden överleva??? Ju fler små gullungar vi föder desto fler är det som kan ta hand om jorden, det tänkte du inte på va?