Öppet brev till Saltkråkan AB
Hej Saltkråkan AB.
Förra veckan dog min älskade svärmor, och idag var dödsannonsen i tidningen.
Vi i hennes familj blev rörda när vi såg bilden på den lilla flickan med fågeln, och visste omedelbart att det skulle symbolisera Margareta och den glädje hon skänkt till oss i livet. Det var en viktig symbol.
Nu när ni stoppat en 3årig pojke från att ha Herr Nilsson som motsvarande symbol med anledningen att ”det inte är så glatt” undrar jag; vill ni inte att vi ska tala om Astrid Lindgren överhuvudtaget då kanske, för det är ju ”inte så glatt” att hon är död.
Och hur har ni tänkt er revidera Mio min Mio, Bröderna Lejonhjärta, Pippi, Ronja och de andra böckerna, då det är mycket i dem som ”inte är så glatt”. Djupodlande, meningsfullt och hjärtskärande. Men inte just ”glatt”.
För jag antar att ni har Astrids ord på att det är såhär hennes fantastiska arv ska förvaltas… Allt som inte är ”glatt” ska stoppas… och det som kan ge mening för en tragedi kring ett barn aldrig kommer väga tyngre än era… eh… principer?
…eller har jag missförstått något?
Vidare beskriver ni hur era bilder bara kan användas när det är i samband med era berättelser. Då undrar jag hur ex muggar, dockor, kläder och annan merchendice är ”i samband med era berättelser”…? För i mina öron låter det mer som att det går bra att använda utanför era berättelser, om det inbringar cash… Undrar just vad Astrid säger om det…
Vad tror ni?
Varma hälsningar /Rickard Söderberg
ps. jag hoppas att brevet inte screenas bort av ert mejlprogram, då det inte är ett särskilt ”glatt” brev… ds
Uppdatering på kvällen den 16e september
Nu har Saltkråkan ändrat sej. Heder åt dem. Bilden får användas i den lilla pojkens dödsruna.
Samtidigt har de förtydligat att man ex inte får spritsa Pippi på en tårta, då Pippi inte ska visas utanför sina egna miljöer i böckerna… Detta gäller dock inte de produkter som Saltkråkan själva producerar som pappmuggar, servietter o dyl. För de får gärna finnas på kalas och utanför böckernas miljöer. Just saying.
Well. Låt ingen skugga falla över Astrid och hennes litteratur. Den är fortfarande ovärderlig och underbar. Förvaltarna har bara lite att lära om varumärkeshantering…









gaytenor
23
2











Um dä rätt ä så att vi smålänningar har rökte um oss te å va snåla så får dä la i harrans namn fennas gränser för den jädra smålänska snålheta. Huvent i helskotta kan nåen kumma på te å neka en liten onge å ha en bild å Herr Nilsson i sin dössannons, ja si dä ä en sak sum ja ente kan få in i min arme skalle. Di däre stollaprova sum förbjutt bilden de bode skämmas så örena slankade på dum. Astrid ho tökkte möe, möe um ongar å jode en harrans massa för all värdens ongar, dä tökker ja att henna arvtajare åsså bode göra, å ente sum nu bara vella dra in en jädra massa mä pengar på en drös mä olika pyngler, moggar å röggsäkkar å sån sket.
Jag instämmer med dig. Det som oroar mig djupt i den här historien är att Astrid Lindgrens fina, mångbottnade berättelser kommer att reduceras till pastellfärgat laj-laj. Styrkan i Astrids böcker är ju just att hon avdramatiserar och förklarar även tunga och svåra saker så att barnen förstår. Det vore synd om det kom bort pga profiten.
Håller med om varenda ord!
Sol klara poäng du har där !