I Stockholm var vi 50 000 i tåget och upp emot en halv miljon som hejade längs med gatkanterna som firade kärleken. Vi gjorde det med glädje, stolthet och utan någon egentlig fara.

I Uganda ser det annorlunda ut. Där torteras och dödas människor systematiskt, bara för att de älskar. Men där finns några riktigt modiga människor som vågar vara stolta för den de är – trots att det är med livet som insats. Bokstavligen.

Jag älskar bilden och blir oerhört inspirerad. Och det får mej att vilje arbeta ännu hårdare. För även om vi har kommit långt här i vår del av världen är det en lång väg kvar för de allra flesta.

Det är fullständigt obegripligt hur någon människa kan vara så trångsynt och kärlekslös så de inte ser vad de gör när de arbetar mot tolerans och kärlek – när de slår människor i huvudet med sina religiösa böcker eller infantila fördomar.

Titta igen på bilden och se modet. Kampen fortsätter. Kampen för kärleken.