Amerikanska nationaldagen. Det finns inga ord som säger det, som musik gör det…

Och när vi snackar patriotisk musik är det ingen som gör det som Sandi Patty… 5 min in i låten och jag önskar själv för några sekunder att jag själv vore Amerikan. Bara för att få sjunga nationalsången med ett dussin höjningar förvisso. Men ändå.

Jag har blivit ombedd att göra min första nationalsång på ett SM nästa år, och jag vet inte hur jag ska kläcka för dem att jag vill ha det ungefär såhär…

Land of the free… Jodåsåatte. Men det tar vi i ett annat blogginlägg. För nu är det musik som gäller. Eller nåt.

(det bästa/värsta är att Sandi Patty är den mest kända religiösa sångerskan typ nånsin, och kommer från en hemkyrka som dissar HBTfolk… och ändå är hon det mest gay jag hört sedan Julie Andrews joddlade i Sound of Music)