Jaha, då var det dags. Frånsett ett och annat förbiskymtande fotbollslår, har jag lite svårt att uppbåda samma extatiska entusiasm som resten av min omgivning.

Men ikväll är det dags. Och mot självaste värdlandet. Ukraina har världens blickar på sej.

Det är bara någon ynka månad sedan samma stad var aktuell senast. Då var det för att nyförälskade PRIDEdeltagare slogs blodiga med polisens välsignelse, samtidigt som lagen om uppvigling av homopropaganda (läs: information om HBTfrågor) lämnades in till parlamentet.

Ska vi gissa att den röstas igenom med en (o)betryggande majoritet så fort EM är över o världsmedia åkt hem?

Samfundet misslyckades i stort i Azerbaijan, och det fanns bara några få lysande undantag; ett av dem självaste segraren i SchlagerEM själv; Loreen.

Så. Nu sitter jag febrilt och letar efter något enda litet livstecken från någon person som har någon som helst anknytning till fotbollslandslaget som visar att de inte bara har snygga lår – att de har en gnutta hjärna och hjärta också.

Men förutom nåt enstaka blogginlägg finner jag inte mycket.

Väldigt få av dem verkar palla äga det faktum att FotbollsEM är politik.

Fotboll ÄR politik.

Hur mycket trångsynta och/eller lata belackare rapar mantrat att det fotboll bara är fotboll för sig själva. Och för oss andra. Ju fler gånger de säger det, desto mer pinsamt blir det bara att de fortfarande tror det. Desto starkare lyser deras beklämmande naivitet.

För. När världsmedia, världsspelare och hundratusentals åskådare ägnar all sin uppmärksamhet åt ett och samma håll är det politik. Och när landet i fråga tar förra premiärministern som politisk fånge med ena handen och lagstiftar åt helvete med andra handen måste vi säga ifrån. Iallfall när vi bedriver politik (läs: ger vår energi o våra pengar till fotbollsEM).

Så jag letar och letar. Men jag hittar inte debattartiklarna eller uttalandena som visar, om än bara med en mening, att fotbollslandslaget inte låter Anton Hyséns fasta stjärt vara alibi för all framtid. För Ukrainska politiker struntar i vem som vann Let’s Dance i Sverige. Sorry.

Möjligen är de inte förmögna att (ens låta en spökskrivare) skriva en artikel, men de har väl för fasen mål i mund?

Eller?

Journalisterna då?

Journalister har också ett enormt ansvar. Skillnaden är att många mediakanaler faktiskt tagit ett stort ansvar i frågan, och verkligen satt fokus på Ukrainas politik. I synnerhet Public Service. Kudos.

Nu är det upp till oss att hantera informationen och agera därefter. Och det är upp till deltagarna i EM att göra detsamma.