På plats i Stockholm. Packade i panik i går förmiddags och har faktiskt bara kommit på en sak som jag har glömt. So far.

Bor i samma våning som jag brukar bo i när jag är på Drottningholm – och som jag älskar. Den är inte så stor – men full av kärlek. Och rokokomöbler. Dessutom är det mitt i Gamla Stan, så det känns som om man bor mitt i en film. Jag älskar det.

(Såvida inte man råkar gå förbi Västerlånggatan, då det känns som om man är i en skräckfilm där man kläms ihjäl av souvenirstinna turister… jag är mer episkt historiskt kostymdrama…)

Nu är jag strax på väg till första repet med Orlando på Drottningholm. Det är alltid lite extra läskigt såhär första dagen. Vissa av sångarna känner jag, men inte alla. Regissören har jag bara träffat när jag gjorde audition, och då är man ju helt verklighetsfrånvänd. Dirigenten känner jag väl o har gjort många föreställningar med, och han har höga förväntningar.

Själva teatern känner jag också väl, men de första veckorna repar vi inte där. Det är bra, för teatern är så ömtålig att den kan vi inte slita ner med initiala rep – så den spar vi några veckor, o håller oss på operan så länge.

Och sen är det ju på ett sätt examen för min förberedelseperiod. Jag kommer märka vilka delar som sitter som de ska, och vilka som fortfarande har en bit kvar. Idag kommer vi repa mitt första stora orkesterrecitativ och långa aria. Snubblar fortfarande på texten i arian på nåt ställe… nu är det ju över en månad till premiär. Men ändå. Kraven man har på sig själv. Nivet.

Nu iväg. Har inte hittat nån kaffebryggare i våningen än, så jag tar en kaffe i handen på vägen. Och SLkort just det. Ah. Måste rusa.