När islam kritiseras är vi ute på tunn is. Inte för att islam inte ska kritiseras. Utan för att vi måste vara noga med hur vi kritiserar religion - så att vi inte spelar rassarna i händerna.

Uppdrag Granskning gör något, i sitt program om familjerådgivning inom Islam, som de å ena sidan vet är både farligt kittlande, spekulativt och garanterat kommer få twitterstorm.

Å andra sidan gör de något viktigt, för de utmanar en rådande patriarkal hierarki i en av de mest dogmatiska instutitionerna – gammelreligion i allmänhet och Isalm i synnerhet.

Men vi som tar emot budskapet har ett viktigt ansvar i vår läsning av informationen. Vi får nämligen inte falla hän att tro att invandring är problemet – vilket många ljusskygga rasister och SDare gått i affektkramp senaste dygnet för att få oss att tro, via bloggar o twitter.

Vi måste vara noga med att detta handlar om två saker. Organiserade fundamentalistiska religionsutövares maktkåthet och en global könstmaktsordning som whiteknocklar sej fast med en dåres envishet. Sannolikt för att de är dårar.

en fråga om könsmaktsordning

Under tusentals år har Isalm, med Guds raseri och allomfattande makt som slagträ, bankat in en könsmaktsordning i både människor och samhällen.

Det finns möjligen några få lysande undantag med vrålstarka kvinnor som står upp och lever fullt ut jämställda i Islam.  Men då pratar vi om några få gnistrande diamantkorn på en vidsträckt sandstrand.

Det finns däremot ganska många kvinnor som säger att de lever jämställt, och jag kommer tro dem i samma stund som de sitter vid sidan om en man och ber, eller leder bönen med sin stämma från närmsta minaret.

För de i princip alla kvinnor i Islam lever under ett förtryck. Under en könsmaktsordning. I förhållanden som inte är helt fullt ut jämställda, beroende på att personen i fråga i födslolotteriet är utrustad med äggstockar. Och för detta ska personen i fråga lida ett livslångt straff som underordnad personen som är utrustad med testiklar.

Äggstockar vissa regler. Testiklar andra regler.

Det är ett förtryck. Det är en vidrig diskriminering. Islam förespråkar det. Och Islam kommer säga emot mej.

Men. En religion blir inte kärlekfull, bara för att den säger att den är det… Den måste leva och andas villkorslös kärlek för att jag ska tro på dem…

öppna gränser

Det är ungefär nu som rassarna brukar komma springande med obegåvad panflettpolitik och säga att vi ska stänga gränser och andra trötta argument.

Men det är precis tvärtom. Om vi menar allvar med att vi vill vara med och öppna upp religionen så måste vi vara ännu mer öppna. Då måste vi kunna välkomna till vår gemenskap varje kvinna i världen som känner att hon inte längre vill leva under religionens förtryck. Och varje man i världen som inte längre vill utöva det.

Vi måste också välkomna varje person som ännu inte upptäckt det, för  sannolikheten att de ska upptäcka att fundamentalistisk islamism suger är så mycket större om de lever i en sekulär stat.

Så vi måste öppna upp och välkomna varje person som vill komma hit, för att så många som möjligt ska få möjlighet att bli befriade från de religiösa bojor, som alla måste en möjlighet att välja om de vill leva i. Inte välja utifrån en yttre makt (gud, samhälle, imamer, lagstiftning etc) – utan bara utifrån vad deras eget hjärta säger dem när de vet att alla alternativ finns möjliga.

polyamori

Sen håller jag inte med om att det per definition är fel att ha flera partners. Det är naturligtvis helt oacceptabelt att bara mannen kan ha flera fruar, och att fruarna inte har något att säga till om.

Men polyamori i sig är inget straff. Inte så länge det är ömsesidigt. Och frun kan ta flera män. Samt en hustru. Men islam är inte polyamorins religion – för polyamori handlar om kärlek. Islam handlar om makt.

fler reportage?

Och på förekommen anledning är jag supernoga med att säga att detta handlar om religion och könsmaktsordning – och om gubbarna som utövar detta. I tider av omfattande rasism är det många som inte är begåvade nog att se skillnad på religionskritik och invandrarfientlighet. Som inte har förstånd att se skillnaden på det underbara med ett mångkulturellt samhälle och det farliga med religionsmakt. Capish?!

Nu väntar vi bara på reportagen där Svenska Kyrkan, som i de flesta frågor har kommit så otroligt mycket längre än ex islam, ger tips om hur kvinnor faktiskt kan vara präster – och röra sig mot en allmän jämställdhet… även om det sannolikt sitter långt inne i en religion där kvinnan inte ens får vara med och be i samma rum som mannen…

Eller reportaget där vi får höra vad frikyrkopastorerna, rabbinerna och påveadepterna säger i familjefrågor, sen kan vi väl enas om att organiserad, fundamentalistisk, gubbstyrd religion (vilken Gud den än tillber) lämnar en hel del övrigt att önska. Minst sagt.

hbt

HBTfrågan tog #Granskning inte tag i, vilket jag förstår. En religion där förespråkare tycker det är ok att slå sin fru, göra sina döttrar arvslösa och tvinga sej till sex är inte mogna för kärlek.

Är man utrustad med förmågan att älska, men den man älskar kanske dessutom har samma fortplantningsorgan som sig själv. Då ställs man nämligen inför döden i många länder. Enligt islams rättrogna maktgubbar.

Vägen till kärlek är lång för islam.

hur?

Vi måste leva i varje ögonblick som lysande exempel på att en värld av jämställdhet och villkorslös kärlek är möjlig. Allt reagera när vi möter förtryck och alltid agera när vi möter hat. Ju fler som gör det – desto fler kommer se det, och själva börja våga tro att det är möjligt.

I alla våra tankar och alla våra handlingar måste vi utgå ifrån total jämställdhet och helt villkorslös kärlek. Då kan vi börja förändra världen.

Vägen till kärlek må va lång – men för varje litet steg vi tar kommer vi närmare vårt mål. Det är bara att börja gå.