han, hon, hen
Dagligen läser jag artiklar om två olika saker; det ena är upprördheten över hur könsmaktsordningen sprider sej i samhället. Det andra är om könet på kungabarnet. Få verkar reflektera över hur det hänger samman.
Detta tvångsmässiga fokus på vad Kronprinsessparets unge har mellan benen, gäller inte bara det barnet – men det är ett av de få som det spekuleras om i massmedia. Men när jag pratar med blivande föräldrar är det första (och ibland enda) de talar om, vilket kön barnet har.
Allt för att omedelbart kunna slussa in den lilla människan i en lämplig könsroll.
När någon sen i nästa andetag förfasar sej över att vi lever i ett ojämställt samhälle undrar jag alltid… hur tänker personen nu?
Jag vet att det finns en del små fysiska skillnader mellan de olika fysiska könen, men den skillnaden är ju i våra vardagsliv (ja, förutom då när man ska generera avkommor på traditionellt missionärs-sätt) så marginell så att den inte ens behöver nämnas…
I andra sammanhang blir den möjligen relevant när vi ska springa kortdistans i OS eller jaga mammutar med egentillverkade spjut. Men få i min umgängeskrets gör någotdera…
Få i Sverige.
Få i Världen gör det.
Och ändå fortsätter samhället (dvs vi. du och jag) att behandla människor olika helt beroende på vad de har mellan benet. Helt vansinnigt när man tänker på det lite, men dessvärre verklighet när man lyfter blicken.
Allt detta startar såklart med våra barn. Som vuxna och förebilder har vi en närmast outsägligt stor makt att påverka, och denna makt måste följas av ansvar. Ett ansvar att alltid behandla varje enskild person för det den själv vill vara, och aldrig pådyvla dem våra snäva uppfattning om vad det innebär att vara det ena eller det andra könet.
Jag gick in på ett av de största tingel-tangel-och-plast-trams-idioti-leksaksbutikernas hemsida. här får man omedelbart en möjlighet att stigmatisera barn när man vill leta efter en leksak:
Klickar jag på det som de som beskriver som en pojke rekommenderas jag att köpa vapen och amunition.
Klickar jag på det som de skönmålat som den största klischen nånsin av hur en flicka ”ska” se ut tycker de däremot att jag ska köpa saker som hör till hemmet. Och rosa ska de va.
Det är idag olagligt att diskriminera grundat på bl.a. kön. Så jag undrar om detta ens är lagligt… måhända är det så.
Och all denna tvångsmässiga fixering vid spädbarns könsdelar. Den känns ju inte bara olaglig, utan obehaglig. Vad är det med vuxna människor som måste veta om det är en penis eller vagina på barnet? Varför?
Varje gång vi talar om vilket kön kungaungen har tar vi ett steg närmre en värld som är så infantil och tanklös att vi aldrig kommer komma ens i närheten av något som kan anses jämställt…
Varje gång vi präntar in en könsroll i ett barn gör vi detsamma. Och då är det väldigt svårt att ha trovärdighet i rösten när man sen kommer och gnäller om den fruktansvärda bristen på jämställdhet i samhället.
Så tänker jag. Hur tänker du?
Så läser jag dessutom att mitt älskade LEGO har blivit helt dumma i huvudet o kör med pojk- resp flicklego. Suck. Jag menar det. Suck.















sonen gillar som många barn att trycka på knappar. Hittade en leksaksdiskmaskin som låter och flashar runt vatten. Helskoj. På förpackningen stod det ofattbara ”for girls only”.