Jag kan inte hjälpa det. Men tårarna rinner för mina kinder. Tårar av ilska. Och tårar av sorg. För varför försöker man ens bidra till en värld med lite mer kärlek, när människor ändå fortsätter välj hat om och om igen. 

Det känns så obarmhärtigt jävla hopplöst.

Jag är inte felfri. På något sätt. Och jag vet att när jag försöker använda min humor för att twista till resonemang eller sprida absurditeter, så är det kanske inte alla som tycker det är roligt. Jag ber om ursäkt för det.

Men det enda jag vill är att bygga en värld där människor får älska, och älska med, vem de vill så länge det är ömsesidigt.

Är det anledning nog att fortsätta förnedra mej? Det gör så ont. Det gör så jävla ont. I hjärtat.

Jag är så fullbordat trött på alla satans rättfärdiga och dryga idioter som fortsätter pissa på min kärlek till min man. För att de inte fattar att det gör ont.

Precis när man tänker att samhället ändå har kommit en bit på vägen, så slungas man tillbaka ett par tusen år i tiden när bokstavstrogna skriftskramare visar prov på sin galenskap.

Hur många människor skulle accetpera att få mejl  skriva om sig där det står att de förtjänar att brinna till döds bara för att de har glasögon, är kortväxta eller afroamerikaner.

Få tror jag.

Men är man själv fast i gammaltestamentliga eller koranska tankebojor är det fritt fram att önska livet ur vem som helst för att de väljer att leva i ömsesidig lust och kärlek. Och Gud nåde den som kritiserar sina dödsdomar, för då är man religionsfobiker, antisemit eller rasist.

Och då börjar jag bara storgråta, för det känns ju fullständigt hopplöst. Och det gör så ont.

Alla ni som skickar mejl till mej, skriver bloggar om mej och kommenterar på min hemsida. Alla ni som utan att skämmas kallar mig för pederast, sodomit, tidelagsidkare och bara värd död. Fattar ni att det gör ont?

Fattar ni att jag är en människa som sitter här och försöker leva mitt liv tillsammans med min man i lugnan ro – leva i lust och kärlek. That’s it. Vi försöker inte starta krig, exploatera tredje världen, våldta barn eller förgifta sjöar. Vi försöker älska med varandra. That’s it. Hur kan ni lägga så mycket energi på att försöka stoppa oss?

Detta är en öppen fråga till er. Och en ärlig fråga. För kanske fattar ni inte vad ni gör, och då vill jag inget hellre än att vara med och öppna era ögon.

Ni tycker inte att hårklyveriet: ”vi förbannar inte er bara era handlingar”, är lite beklämmande när du vet hur världen ser ut? När du vet att religiösa hjärntvättade människor hånar, förföljer, misshandlar och dödar homosexuella ungdomar och vuxna.

Eller vet ni inte det?

Tycker ni att det finns så fasansfullt mycket människor som går omkring och gör varandra lyckliga, kärleksfulla och ömsesidigt lustfyllda att det är för mycket… att vi måste försöka få dem att bli färre? Att vi måste skrämma, hota och förnedra dem tillbaka till känslomässig invaliditet.

Har ni tänkt på att lyfta blicken från böcker fyllda med hat, och se på människorna som är framför er istället. Se hur de gör varandra lyckliga, och glädjas med det. Istället för att komma med era satansverser, och hävda att ni gör oss en tjänst när ni får oss att sluta älska med varandra.

Jag skiter i om ni har frikyrkoguden, muslimska guden, judiska guden, katolska guden, asaguden eller nån annan hitte-på-gud-vilken-som-helst bakom er. Den enda Gud och Gudinna jag någonsin kommer lyssna på och respektera är den som lyssnar på och respektera mej – de Gudomar som villkorslöst önskar mer kärlek och lust åt människan. Varför välja något annat?

Jag blir bara förtvivlad när jag möter människor som medvetet fortsätter förtrycka och försvåra livet för människor, vars enda ”synd” är att de vill leva ut sin ömsesidiga kärlek och lust. När jag möter människor som fortsätter sprida sin förpestade och hatfulla dynga över oss andra, trots att vi inte gjort något fel.

Sluta va så förbannat dumma i huvudet att ni medvetet jämför kärleksakten jag har med min man med pedofili och incest. Sluta omedelbart.

För världen behöver inte mer hat. Världen behöver många fler som lever i sin kärlek och sin lust. Är det så svårt att förstå.

Det gör så helvetes ont. Fattar ni det?

Varhelst vi möter fördomarna, intoleransen och hatet har vi alla en möjlighet, och en skyldighet, att säga ifrån. Och sedan med ord och handling sprida ordet, kärleken och lusten.

Varje dag. Varje sekund. Älska varandra lite mer. Älska med varandra lite mer. Och aldrig någonsin låta hatet få tala ostört.

Det var ett mejl i kombination med några ord i kommentatorsfälten här som var droppen idag.

Här försöker jag Älska Mer.