Jag har inte följt Robinson. Men jag måste ändå säga att jag fascinerads över dagens program, när jag halkade in och fick se de manliga deltagarna i påtvingad nakenhet. Läs mer →

Många talar om Susan Mausharts bok Nedkopplad. Hon beskriver sin desperation över hur hennes familj var uppkopplad, och genomför ett experiment under 6 månader då hon (och hela hennes familj) är Nedkopplad. Samtal och Alfapet. So far so good. Det kan vara ett intressant experiment (förutsatt att hennes kids själva verkligen var med på det).

Och nu har jag ännu inte läst boken, så det är kanske lite dumt att uttala sej. Men när jag hör intervjuverna med henne så finns det något i hennes inställning till det uppkopplade livet som stör mej. Hon beskriver hur bildskärmen står mellan henne och världen. Då undrar jag bara vilka sidor hon besökte, för hos mej är bildskärmen ett fönster mot världen. Det är en jäkla skillnad.

Kan bli lite trött på personer som Susan Mausharts som tycker att ett uppkopplat liv är så förfärligt, helt enkelt för att de tror att ett binärt kodat liv är ett annat liv än det jag lever i min kropp. Det är fel. Det är samma liv. En annan del av det, men fortfarande samma.

Jag väljer mina stunder av nedkoppling, ex när jag är på retreat i kloster som jag är med jämna mellanrum… Eller de flesta av nätterna när jag sover… Men då vet jag ju om att det är omöjligt att sköta både sociala kontakter och jobb etc under denna tiden. Men det är skillnad på 3 dygn i kloster och 6 månader i radioskugga…

Det är inte fint att leka med kottar och spela alfapet bara för att man gjorde det för 80 år sedan. Det är fint. Men av helt andra anledningar. Och dessutom tror jag att jag spelar långt med Alfapet än Susan Mausharts nånsin kommer göra… med vänner över hela jorden. Digitalt naturligtvis.

Det var många år sedan vi slutade skriva irl (in real life) och ersatte det med afk (away from keyboard), helt enkelt för att vår uppkoppling mot världen var en del av vårt real life.

Jordbruksverket har fått i uppdrag av regeringen att skriva nya regler för minkfarmning. Förslaget är ute på remiss, och idag tror jag Jordbruksverket bittert ångrar att de valde att ha Djurättsalliansen som remissinstans. Läs mer →

Ibland går jag omkring och känner mej sådär lagom tillfreds och tänker att filmkonsten iallfall är härligt befriad från könsmaktsordningar… jag menar, den mesta film är ju så jäkla hetro, så det borde finnas roller för alla kön. Läs mer →

Under många år var min sida blockad i Kina… Men nu har den mirakulöst blivit släppt igen. Tillsammans med ex. vissa sidor hos Amnesty…! Å andra sidan har Beyoncé och Lady Gaga blivit censurerade. Jag jämför mej i övrigt inte på något sätt med dessa giganter. Men undrar om jag lagt av mej till den grad att tillomed en kommunistisk diktatur anser att jag är comme il faux… Well. I såfall har de another thing comming.

Eller så har jag bara missförstått hela grejen.

Aj. Mitt som jag sitter och drar i hundra tåtar samtidigt kring nya skivan och tycker jag är sådär härligt överjordiskt effektiv, så smäller det till i korsryggen… sådär som det brukar göra nån gång emellanåt. Aj…

…men banjon måste fixas, omslaget mediteras över, texterna korras, bilderna tas, noter skickas, tagningar lyssnas på, studimixning bokas, releasedatum planeras…

…och nu gör jag allt samtidigt, liggandes på golvet med fötterna upp på en stol.. Aj.

De stora nyhetstidningarna blir allt mer slutna kring sina kommentatorsfunktioner. Jag håller dem mer fria än nånsin… och då kan det gå lite hett till (som i bensininlägget här nedanför). Men som en stor förespråkare för yttrandefrihet (och i jämförelse med DN o Expressen en relativt liten blogg) är det öppet och omodererat – så länge vi håller oss inom lagens gränser förståss… :)

Är det inte fascinerande att vi lever i en värld där människor fortfarande förväntar sej få sina bilresor subventionerat, och där möten och arbeten planeras utefter att alla åker bil… Eller att bilarna alltid prioriteras över cyklar i innerstan – alltså inte på landsvägar och motorvägar, utan i en trång innerstad!

Är det inte också intressant hur bilresor i ekonomiska redovisningar bara behöver markeras genom en körjournal, som ingen vet om den har något som helst med verkligheten att göra eller inte… men det är totalt otänkbart att göra avdrag för en bussbiljett om jag inte har den originalet bifogat.

Och jag kan inte låta bli att tycka att det är anmärkningsvärt att i tider där världen brinner, havet kokar, Afrika svälter och Nordamerika drunknar så fortsätter vi tro att fossil framfart är ok. Att det ens är ett alternativ?

Så när några trafikforskare idag tar bladet från mund blir jag glatt överraskad… för få vågar säga som det är. Nämligen. Har motormännen eller bensinskatteupproret sagt det, så är hoppet om ett liv för framtida generationer precis den motsatta. Och hävdar någon att en bil är en miljöbil, så ljuger de.

Jag vet att ni begåvade, upplysta och högt ärade läsare redan sedan länge helt och hållet dissat denna lilla djävul (läs: jätteräkan). Ni har sannolikt också sett SNFs film om den… men… den är så bra, och så viktig, att det tål att sägas igen…

Sen håller jag inte med om att: om man bara ska göra 1 sak…  i synnerhet som detta är en så jäkligt enkel och okomplicerad sak att det ska gå av bara farten… Andra saker man kan göra är ex:

1. Ät inga jätteräkor. Nånsin. Sorry. Nånsin.

2. Se till att ingen i ditt sällskap heller gör det. Nånsin.

3. Se till att din favvorestaurang slutar servera dem, eller förklara att du aldrig mer kommer gå dit. Nånsin.

4. Tala om det. Sprid kunskapen bland dina vänner på FB och i fikarummet.

Och samma sak gäller naturligtvis både Ål och Tonfisk. Men det vet jag att ni redan visste :)

Bon Apétit.

Först trodde jag det var ironi, men sakta men säkert går det upp för mej att det är på fullaste allvar. Och då vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Läs mer →

Det var inte jag som drog skämtet på Twitter igår, om att IKEA nu skulle börja sälja ”Ugnen Treblinka”, efter de ny(gamla) nyheterna om Ingvar Kamprads nazi-förflutna. Men det var många som skämtade friskt om fenomenet. Och jag tror vi måste hitta ett sätt att försonas med det som hände då. Är det möjligen så att det är dags att börja finna förlåtelse i våra hjärtan… att ta anvar, lära oss av erfarenheterna – men inte fortsättahämndcyklerna…

Vi kan inte hålla något en människa gjorde för 60 år sedan så hårt emot den att det bara alstrar mer hat, för då har vi ju inte lärt oss något av historien. För att inte tala om hur vi inte kan hålla något emot en dotter, vad hennes farsa gjorde… inte ens om dottern är Majestät. Kom igen.

Men. När en av världens rikaste och mäktigaste (vad han än själv säger, han är ju en expert på att upprätthålla sin lantliga image… mycket skickligt) män för minre än et år sedan säger att han kommer hålla en av  nynazismens viktigaste förgrundsgestalter Per Engdahl högt ”så länge han lever” då är det ju inte  bara jäkligt osmart och ostrategiskt…det är också osmakligt och oroande… För det visar just det vi talar om; att vi inte lärt oss av historien…?!

Sitter på Tåget till Jönköping och njuter av Barbra Streisands nya skiva. Ska repa inför en konsertturné med Smålands Musik och Teater, och detta är  bästa uppladdningen.  Läs mer →