Credo
De senaste dagarna har jag blivit hårt attackerad för min långfredagstext om synd. Jag förstår inte varför de vill ha mej att bli en hårdnackad och ishjärtad cyniker som inte tror på något högre syfte med världen, bara för att jag inte tillber organiserad religion. För jag har en väldigt stark tro… den är bara inte sammanfattad i en enda helig bok – utan många, många. Den dikteras inte av imamer, präster eller rabbiner – utan av mig själv. För andligheten i livet är allomfattande, och skulle inte vilja gå en dag utan mina meditationer, mitt energiarbete och sammankopplingar allt det goda i Universum.
Dessutom tycker jag Jesus (på förekommen anledning) verkar vara en grymt skön snubbe… Enligt sägnen bröt han ju för fasen med hela etablissemanget och hittade på en helt egen tro. Det är grym inspiration, och något vi alla borde göra. Bryta med de etablerade, organiserade och hirarkiska religionerna för att bygga upp det som ger största återklangen i våra egna hjärtan och i vilken vi kan sprida mest kärlek… (Jag tror bara inte att han är mer Guds barn än du och jag… bara en bättre retoriker och entreprenör… och bättre tumme med historieskrivarna ;-)
För jag tror inte på saker och personer som ställer sig ivägen för all denna underbara andlighet som finns i världen – och i våra hjärtan. De stora världsreligionerna har med vapen (och hot om hemska straff) försökt under många tusen år och spridit så mycket hat och osämja runtomkring sej, så det är dags att prova något annat. Något där vi ser att det är vi själva som är Gudomliga och magnifika. Precis som vår nästa. Och där kärleken står i fokus för vår egen privata relation med Gudomligheterna – inget annat. Här är mitt credo.
- Jag tror inte på religioner med hierarkier där människor är olika mycket värda, och där bara vissa får vara Guds talesperson.
- Jag tror inte på religioner som har regelsystem som detaljstyr vad som är rätt och fel.
- Jag tror inte på religioner som straffar och har en dömande Gud som styr.
- Jag tror inte på religioner som exkluderar oliktänkande eller inte uppmuntrar till ifrågasättande
- Jag tror inte på religioner med tröttsam könsfixering som behandlar människor olika beroende på vad de har mellan benen.
- Jag tror inte på religioner som bygger på att samla makt och pengar, och därigenom kontrollera människor.
- Jag tror inte på religioner som våldför sig på barn, vare sig det är sexuellt ofredande eller omskärelser.
- Jag tror inte på religioner som anser sig själva (eller sina skrifter) vara ofelbara facit.
- Däremot tror jag på den villkorslösa kärleken, den stora Gudomligheten inom varje människa och ett Universum fyllt av liv, lust och glädje. Vi är aldrig åtskilda från varandra eller något annat som existerar, utan del av samma kropp – och vi är rädda om oss själva genom att ha solidaritet med allt levande på och utanför jorden, inkl kommande generationer.
Det är min sanning, och jag tror det finns en sanning för varje människa, och den står skrivet i varje enskild människas hjärta – ingen annan stans.
Vad står skrivet i ditt hjärta? Det är din sanning, och där du Gud. Älska mer!











Du är klok du Rickard. Kommer alltid på mig själv med att sitta och nicka och mumla instämmande när jag läser din blogg.
Tack för att du delar med dig av dina tankar!
Keep up the good work! //Kid
Religion blir alltför ofta en barriär mellan människan och det högre, en barriär där några ska diktera hur saker ska förstås och tolkas, istället för att hjälpa varje människa att själv upprätta kontakten och där genom finna sina egna svar.
Vad lustigt ändå att du uppfattats som otroende :)
haha. non-credo… ja.. tack Leif! :)
I sanning, Rickard! Instämmer obetingat i din slutsats: Störst av allt är kärleken; kärleken till livet, till människan, medmänniskan, till naturen, till omvärlden.
Och minst bland människor är de som förtrycker och förnedrar, som du skriver i ditt nästan non-credo ”(jag tror inte”) punkt 1-7.
På pricken, som alltid!