Utanför min dörr såg jag idag de första krokusarna. Det finns alltså hopp.

[wpfblike]

Idag ringde en kvinna på min mobil och gav mej några förböner hon fått direkt från Gud. Det händer med jämna mellanrum att människor ringer och ber mej att ta emot Guds kärlek, innan de ber mej dra åt Helvete. Jag brukar inte slänga på luren förrän det blir uppenbart obehagligt, för ibland är det ju faktiskt så att de vill gott. Trots allt. Och jag vill gärna ge alla en chans. Och just så var det idag, för bakom förbönerna visade det sig att kvinnan själv delade min grundtanke: Det finns (minst) en Gud för/i oss alla. Det som oftast står ivägen är den organiserade, fundamentalistiska religionen som vill vara talesperson eller komma med facit för vad som är rätt och fel.

Min kamp mot dessa Gudsfjärmare är outtröttlig och vansinne som utförs i religionens namn är alltid oacceptabelt. Irriversibla, ickemedicinska uppskärningar av små pojkars kön i den Judiska Gudens namn. Förbud att använda kondom eller göra abort i den Katolska Gudens namn. Trackasserier och hets mot kärlek i den protestantiska frikyrkogudens namn. Våldsamma dödshot mot konstnärer i den Islamsa Gudens namn. Dessvärre kan listan göras lång. Allt för lång.

Tänk om alla istället valde att följa sitt hjärta och sin Gudomlighet. För sig själva. I sitt eget liv. Och lät bli att försöka pådyvla andra sin Gud, utan att själv först ha blivit ombedda… såvida inte det görs med stor lyhördhet och ödmjukhet. Som det oväntade telefonsamtalet idag.

Jag att det andliga livet inom oss själva har en enormt stor kraft, och vi har en möjlighet att använda den ansvarsfullt…

[wpfblike]

Klockan ringde inte imorse. Väldigt skönt. Sovmorgon med andra ord. Nu är det totalt kaos här hemma förvisso, men vi kaosar iallfall utvilade.

[wpfblike]

Fortsätter fundera på Egypten och revolutioner. Vissa länder skulle sannolikt må bra av en sansad och väl genomförd revolution (Nordkorea, Kuba, Burma) om något sådant som en sansad revolution ens existerar… men annars är jag över lag ganska skeptisk till upphetsade revolutioner, för ofta byter man bara en våldsmakt mot en annan. (Frankrike 1789, Ryssland 1917, Ukraina 2005, Kina 1966). Läs mer →

En av de saker jag är mest rädd för i Egypten är faktiskt att flera tusen års av kulturarv ska förstöras för alltid… inte som när Talibanerna sprängde Buddahstatyerna, för detta är ju en helt annan typ av revolution. Läs mer →

Förutom en och annan Cosmoquiz i smyg eller påtvingad Myers-Briggs nån gång emellanåt gör jag sällan tester. Men när jag kunde göra en test om vilket tonalt intervall jag egentligen var, kände jag mej tvungen (allt för att slippa hjälpa till med den Feng-Shui-attack Anders har i garderoberna)

Var rädd för att bli den förutsägabara stora tersen (som ofta är lite för stor dessutom) eller den inställsamma rena kvinten… Jag hoppades lite på sexten, då den i parallell form alltid har varit en av mina stora svagheter i livet… men det blev ännu bättre än så. Åh. Jag blev den diaboliska tritonusen. (eller överstigande kvart eller förminskad kvint för den som känner den bättre så…)

Under århundraden var den faktiskt förbjuden, då katolska kyrkan ju som bekant har en febläss för att döma och tala om vad som är tillått och inte… och dessa två toner tillsammans var inte tillåtna, utan betecknades som djävulens ackord. Testen förklarar:

You’re misunderstood because you are ahead of your time.

Känns mer ackurat än Myers-Briggs någonsin varit…

(detta skrivet i ren panik över att jag i Anders städmani hittade några gamla papper från musikhögskolan. Där har jag själv beskrivit hur man inte ska ha kr0matik i varesig Dux eller K-subjekt vid traditionell inventionskomposition… och insåg att detta har jag alltså kunnat en gång… och nu är det närmsta musikteori jag kommer nuförtiden är Facebooktester som talar om vilket intervall jag är. Och i veckan ska CSN betalas… och jag minns inte ens vad jag lärde mej för pengarna. Ångest.)

[wpfblike]



Sitter i min loge mellan första och andra akten av Butterfly på Malmö Opera för att höra hur Säv Säv låter på TV… då jag var svårt förkyld när vi spelade in den för några dagar sedan… och jag lägger detta inlägg under kategorin: ‘Vårda din inre narcissist’.

Sverige! är alltid så roligt att spela in, för det sker på en av Malmös sköna second-handbutiker… och som de rutinerade second-handshoppare många där är, är de fullständigt oberörda av att TV står där med sina kameror och lampor och jag sjunger för allt jag är värd… de har liksom siktet inställt på den där antika byrån eller dammiga spegeln, och tycker vi mest är lite i vägen.

Annars är det somvanligt vid inspelningen av Sverige… ett underbart trevligt team, en skönt avslappnad, välförberedd och otroligt sympatisk programmledarinna… samt ungefär samma temperatur som utanför… vilket för kvällens program var nånstans kring noll-strecket…

Det jag själv tog med mej från inspelningenvar de små kopparna. De hade först ställt ram några rustika koppar… vilket jag snabbt ändrade på… för se vilka butchiga och manligt stora händer men får när man dricker ur sådana små mockakoppar.. eller tänker jag fel nu… eh…?

Så  ska jag bara rusa ut på scen och se om jag kan hjälpa till att döda av en Geisha…

[wpfblike]

Ett reseprogram på TV föreslår att man reser lite mer miljövänligt genom att packa en tröja mindre, så går det åt mindre bränsle. Läs mer →

Ja, ni vet ju att jag skrivit en del om hur HBTpersoner behandlas här, och dessvärre måste jag fortsätta skriva. För världen är full av hjärt- och hjärnlösa stackare som föredrar våld och död framför kärlek. Sad, but true. Och återigen hamnar vi i Uganda, närmare bestämt Kampala.

Efter en hetsk kampanj i media, där Ugandiska tidningar hängt ut på Läs mer →

En person väldigt nära till mej fick igår ett tufft cancerbesked. Jag fick det under första akten av Butterfly, och det var en overklig känsla att gå in och göra andra akten. Å andra sidan finns det väl inget bättre ställe att leva ut sin frustration, oro och tankar än genom opera… I den magiska musiken och mina utbrott på scen fick också mina känslor utlopp… och nu väntar en weekend av besked, och väntan på detsamma. Tungt.

[wpfblike]

Ser ett program om frikyrkan och jag blir alldeles avundsjuk. Nu vet jag att det är en dödssynd, så det gör att jag aldrig skulle kunna gå med… men det verkar ju ha det helt fantastiskt. De står och gråter av lycka samtidigt som de skriker i tungor… De har alla nåt slags filter över blicken som gör att man inte riktigt kan möta den… men strunt i det (och de verkar helt strunta i det, för de vill bara prata om sin frälsning här), för de verkar ju ha det så bra.

Precis som jag ibland vill bli en sån där som vägrar se hur världen ser ut och bara lever på så bekvämt och trevligt som möjligt, utan att tänka. En som inte blir upprörd i kön i mataffären över att alla andra konsekvent valt oekologiska varor. En som utan att blinka tar en weekendresa eller ännu en semester med flyg. En som unnar sej själv en ny plattTV fastän tjockisen fungerar. En som laddar ner olagligt, åker bil hur korta sträckor det än är och kränger billigt kött som om världen saknade ände.

Det verkar så skönt att vara helt fördummad och tanklös. Det verkar så skönt att vara så frälst att man skiter i allt, och bara går omkring och är helt dumlycklig och med jämna mellanrum uttrycker denna lycka i lite passande tungotal.

Men här sitter jag istället. Den senaste timmen har jag fått en smärre hjärnblödning av olika nivåer (1-5) av ilska av följande miljöfarliga anledningar:

• Någon svartmålade med emfas att en helt ekologisk och miljövänlig produkt för att vara full av petrokemiska parabener. (5, en lätt överreaktion, men jag var hungrig)
• Det gick inte att boka vegetarisk mat till ett möte nästa vecka utan jag behövde känna mej som om jag var outhärdligt besvärlig. (2, jag är så van att jag inte orkar bli mer upprörd än så)
• En lotterivinnare berättade att det enda den ville göra nu när den vunnit pengar var att resa. Långt och ofta. (3, kan variera från 1-5, för man får många tillfällen att öva på denna. Typ varje gång nån vinner pengar, och ingen har mer fantasi än att vilja flyga en massa)
• Riksantikvariet vägrar ta intryck av forskning i fråga om Ales Stenar. (3, lång historia som är mer upprörande på sommaren)
• Flyget till Karlstad är mer än hälften så billigt som tåget. (5, denna Co2 suventionering gör mej ofta helt tokig)

Bara den senaste timmen alltså. Tänk hur många gånger jag blir upprörd varje dag. Förstår ni då att jag mycket hellre skulle vilja vara totalkristen och bara hänga i min frikyrka med mina frikyrkopolare och tala i tungor hela dagarna.

Och tänk hur upprörda DE skulle bli när de insåg att jag var gift med en man. Men då kunde jag strunta i det och bara tala lite mer i tungor och fortsätta va sådär frikyrkoglad. Ett lyckans moment22.

Men istället ska jag gå ut med några tunga kassar med återvinning… och med största sannolikhet uppröras över att jag måste lägga andras saker rätt, då oroväckande många inte verkar vara begåvade med förmågan att se skillnad på metall, plast och papper.

Hm. läser igenom mitt inlägg. Jag framstår ju som helt bipolar. Möjligen jobbar jag lite mycket just nu. Eh.

[wpfblike]

Har diskuterat kulturpolitik idag, och hamnade bredvid Sverigedemokraterna.

Jag tycker den utfrysning som förekommer av fritidspolitiker som jag vet förekommer är ganska obehaglig, och jag tänker inte vara en del av det. Men jag höll mej ifrån att tala direkt politik med dem, och ifrån att reagera för starkt på deras inlägg… Iallfall första gången.

För hur mån jag än är om att alla som vill kulturens väl ska må bra, lika medveten är jag om att SverigeDemokraterna faktiskt inte vill kulturen särskilt väl. Iallafall inte enligt någon av de offentliga utsagor de haft… (inte enligt de informella heller, men de kan jag inte riktigt kommentera.)

Men vad kan man förvänta sej av ett parti som styrs med järnhand av någon som har Ny Demokratis grundare som personlig mentor. För ni minns väl att vi haft vansinnet i riksdagen en gång förr:

Imorn blir det till att diskutera kulturpolitik igen, men då på Örenäs Slott, och då utan SDs kulturpolitik. Jag tror det kallas win/win

[wpfblike]

Lång dags rep av Rhenguldet, som jag krönte med provsminkning och perukklippning. Förödande, för nu vill jag bara klippa av mej håret till samma frisyr som peruken… samtidigt som jag är för feg och blir typ som de grinande brudarna i Top Model så fort nån närmar sej mitt huvud med något som ens liknar en sax. Hm… är det Pelleas eller Melisande med håret… eller blandar jag ihop dem med Rapunzel och Samson… (märk hur snyggt jag smidigt avleder samtalet från att klippa mitt hår till… vad som helst annat…)

Well. Samla intrycken och skriva ner regiinstruktionerna, och sedan bingen. För klockan ringer vid 5 imorn bitti för att ta mej ner till Malmö för Hoffman. Tåg innan 6 på morgonen är egentligen lite för tidigt, också för en typA-person som jag… men… sången har ingen lag…

[wpfblike]