Make love. Not war.
När jag stod och väntade vid ett övergångsställe på väg till Operan idag kom några vuxna karlar (läs: skröppliga gubbar) fram till mej… de ropade att jag skulle ”passa mej för att skriva sådant som retar upp folk”… och efter att de sparkat på min cykel så att jag ramlade och fortsatte puckla på mej efter att jag rest mej igen (i den omfattning en gammal gubbe pallar puckla på mej som är dubbelt så bred och två dm längre… såhär lite efterråt måste jag ändå säga att det var modigt av honom… eller dumdristigt… bestäm själva… han hade tur att jag inte skulle drömma om att slå tillbaka) så skrek de om och om igen: DRA ÅT HEEEEEELVETEEEEEEEE… …
…och det var det värsta. Så galet förnedrande att ha någon som skriker åt en på det sättet – när det enda jag vill göra är att avväpna ondska och sprida lite kärlek… Jag hade min lila skjorta på mej för dagen såklart, för att visa HBTpersoner mitt stöd… och hur skärrad jag än är nu, så kan jag inte låta bli att se att det finns en absurd ironi över att gubbarna just idag gick på mej.
De skulle aldrig själva kunna skada mej med sina händer, för jag skulle i ett sådant läge alltid vara så mycket starkare än dem. Men de skulle fortfarande kunna sticka sin käpp i mitt hjul så jag föll ut i gatan… eller vad som helst… så jag tänker inte förminska deras våld, även om de var klena… för våld ska aldrig förminskas… Tack o lov hade jag fina vänner på operan som tog hand om mej väl direkt efterråt… för det var omtumlande… även om den fysiska skadan mest var några skrubbsår…
Jag har sagt många gånger tidigare att jag inte är rädd. Jag vägrar vara rädd. Inte för att jag är någon superman som inte är rädd (för det finns massa saker jag är rädd för, men de innefattar mer stora fiskar i djupa vatten och giftormar…), men jag tänker inte låta mej stoppas av våld. Aldrig. Inget våld i världen kan få mej att sluta slåss själv. Slåss för kärleken.
Så helst skulle jag vilja träffa gubbarna igen… och ge dem en kram. Och det enda detta åstadkommer för min del är att jag blir än mer kompromisslös och övertygad om arbetet kring all kärlek är bra kärlek – och det som jorden behöver just nu är mer kärlek. Inget annat. Make love. Not war.
Vi har alla våra fel och brister! Det går att lära sig av dessa och förbättra vår empati och kärlek för alla som inte är och tycker som oss! Det är svårt att gå utanför sina egna ramar och se med kritiska ögon på sig själv. Den ända vägen är kärlek och empati för våra medmänniskor! Det var mycket starkt av dig Rickard att inte reagera med ilska mot de stackars männen. Hat föder hat…ilska föder ilska….MEN KÄRLEKEN vinner alltid.
Fortfarande upprörd efter att ha läst om dig i Metro i morse Rickard! Jag tycker det har varit en höst med mycket hot och hat och jag önskar jag kunde säga att det minskar men det ser inte ut så, och folk som hatar en vill oftast inte bli kramade – vi behöver en gemensam strategi!?
Önskar dig fortsatt frihet, ljus och styrka!
Kram, Jenny*
Undrar vem som ska skydda oss yngre från dessa äldre personer. Jag är rädd när jag, mitt på dagen, träffar två pensionärer, gåendes i bredd. Man vet aldrig vad de tänker om mig, när de skyndar stegen, håller hårdare i väskan. Kommer de attackera mig i förebyggande syfte?
Vill bara uttrycka min sympati, så fruktansvärt att bli utsatt för sådan fullkomlig idioti. Skönt att höra att du trots allt inte verkar ha tappat hoppet om mänskligheten – själv blir jag alltmer fundersam…
Tack för ditt mod – tillsammans är vi starka!
Detta är fullständigt oacceptabelt. Malmö är riktigt sjukt nu för tiden. Våld är vardagsmat och våra folkvalda blundar och låtsas som ingenting. Kämpa på, Rickard!
somjagserdet68.wordpress.com
sådan förföljelser få sd stå ut med varje dag för man har annan åsikt än ok eliten men dessa skriv det inga snyft repotage om. *suck*
Hej
Har som flera andra läst artikeln i Sydsvenskan.
Deras kränkning är helt oacceptabel sen får dom vara hur sköra och skröppliga dom vill.
Det sanslösa hatet och föraktet mot homosexuella måste få ett slut. Det är allas vår rättighet och skyldighet.
Du har helt rätt och du gör en skitbra grej. Vi är många som tycker det, kom ihåg det.
Kärlek och styrka till dig.
Hej,
läste precis artikeln i Sydsvenskan och tänkte bara säga att du har mitt och många andra människors stöd – normala människor bryr sig inte om vem man älskar så länge som man älskar. Hatfyllda människor är alltid det värsta!
Kram Lotta
Hej!
Tycker du skall bära din lila skjorta med stolthet, bry dig inte om vad andra tycker och tänker även om det är svårt i dessa tider. Kan ju vara så att dessa ”gubbar” känner sig osäkra i sin egen sexuella läggning, vad vet jag.
Har själv en son som är gay samt en del vänner, killar som tjejer, som också är gay. Det har aldrig stört mig fastän jag är heterosexuell. Finns väl annat att reta upp sig på i Malmö i så fall – alla kulor som viner genom luften. Bättre de hade engagerat sig i det än att puckla på dig som inget gjort.
Bär ditt huvud högt, visa dessa ”gubbar” att du inte bryr dig om vad de tycker.
Var rädd om dig!!
Hej Rickard!
Läste idag på SDS på nätet vad som hänt dej idag….fy vad otäckt.
Det är nästan så man skäms över att vara människa när nån kan göra så. Tänk att människor kan vara så inskränkta.
Jag är glad över att du säger att du inte kommer låta dej tystas av detta. Men var rädd om dej!!!
Bamsekramar på dej! Maria som var med i Carmen med Skånska Operan
Hej, lyssnar just nu på ”So sad” med Camela Leierth. Det är väl det man kan säga att din upplevelse var – ”so sad”.
Fantastisk låt förresten btw.
Världen – eller människorna som befolkar den – upphör aldrig att förvåna. Som tur är så finns det några av oss som fortfarande har både förnuft, känsla och empati i behåll trots allt som händer runt omkring oss:-).
Bär din lila skjorta med stolthet. Själv bar jag svart idag men det gör jag iofs nästan alltid. Visste inte att det var något speciellt med lila just idag.
Idioter är alltid idioter oberoende av om de är gamla gubbar eller 15-åriga ligister. Vi får bara inte låta dem vinna över världen.
Kramar till dig
E
Du är en hjälte i din storsinthet och ditt mod!
Kram!
jag é själv gay & faktiskt livrädd
för att jag skall råka ut för d som
du råkat ut för idag. varför räknas
inte vår kärlek in när alla andras
räknas?
kram pårej!
Men jag förstår ingenting. Vad obegripligt. Du har förmodligen mycket bättre koll på hur det funkar men visst är det väl nått man kan polisanmäla? Borde inte polisen veta om att det dräller dylika huliganer på stan? (Ursäkta om jag säger sånt du redan vet.) Nu var det dig de gav sig på. Tänk om de ger sig på nån gammal och skröplig? Nån med bräckligare psyke? Eller nån som verkligen ger dem vad man kan tycka de förtjänar tillbaka? Huvva, huvva.
(Och du, när folk är så extremt taskiga är det helt ok att gråta på sin kammare (eller var det nu passar), det är mycket nyttigt och sköljer ut stresshormoner.)
Ta hand om dej!!!