Behöver en liten break från Sibelius notskrivningsprogram, och då finns det några utvägar. Läs mer →

Sakta växer sidan till sej. Min nya sida. Och en av de viktigaste sakerna personligen för mej här, förutom musiken, är fliken som heter Miljö. Ämne för ämne sällar sej till skaran av de viktiga som jag tror vi behöver veta mer om för att kunna ta medvetna beslut om hur vi ska leva. Nu senast den hederliga listan över ohederliga produkter… ni vet… hur det fortfarande finns människor som tycker det är sexigt att smörja in sej i spillolja, kokiss, valvomering och bäverbajs. Helt sant.

Stoppa pressarna. Ricky Martin är gay.

Ja. Du tror nog att detta inte är en nyhet, bara för att vi alla vetat om det i typ 15 år. Och vi är lika ochockade som när Peter Jöback kom ut. Alla frågade sej; va… var han inte utkommen redan…? Läs mer →

Jag är så glad att jag redan betat av mina liv och inkarnationr på 1700-talet, där jag förvisso inte ens var på hoven, så jag borde egentligen inte bekymra mej… men det är bara av en enda orskar som jag inte unnar ens min värsta fiende att genomleva barockhoven… Kiss.

Det är nämligen ett helt företag (och det gör sej knappast utan att antal hjälpande händer) att gå på toa… alternativen är få, för inte ens de tjockaste undertjolar kan hålla hur mycket som helst om man istället skulle få för sej att välja att kissa i brallan istället. Men det är snudd på att man går mot en Tycho Brahesk blåsspricksdöd, hellre än att gå på toa. Just för att det är så förbenat komplicera med alla kläderna. Ah.

Så jag väntar nog att kissa lite till. Jag chansar. Kostymen ska ju ändå av om en stund…

Då var den satt på plats… och som alltid är det ett omtumlande ögonblick, när man ner det – om man sett det komma mot en under ett halvår. Just exakt detta ögonblick. Tomt. Men samtidigt uppfyllt.

Jag har kommit tillbaka till min loge, tagit en klunk vaten och kan konstatera att alla verkligen avslutar Karmelit med flaggan i topp. Malmö Opera, Malmö, Skåne och Sverige kan vara stolta över att ha levererat en så fantastisk produktion…

och mina galna och magnifika kollegor… jag vet… det är lite tårdrypande såhär som de sista skälvande accorden klingar från diket. Men SVT kalladedet en sångarfest – och jag kan inte annat än att hålla med… Natalie, Susanna, Miriam, Charlotta och Ethel. Mina älskade sopraner.

Anyway. Nu är det över.

En föreställning kvar. En enda. Tack o lov är det här hemma i Malmö, annars hade jag fått ägna natten åt det som jag vet att mina kära kollegor gör… Packar.

Det finns en inneboende paradox i att göra en sista föresällning. Å ena sidan sorgligt, och man vet att en lätt post-produktions-depression kommer när man om några dagar kommer sakna sina vänner och kollegor från scen. Å andra sidan skönt. Så skönt.

Tack o lov är April hysteriskt uppbokad, så det blir inte så mycket möjlighet för mej att sitta och deppa ner mej i saknad. Kollegorna finns kvar, om än på andra ställen i världen (men aldrig längre bort än nätet såklart) och för många andra roliga projekt på G, för att va nere.

April innehåller dels en del konserter lite runt om i Sverige, men också en skivinspelning. Och det viktigaste av allt. Min födelsedag.

Ok. Earth Hour är över. En av världens mest omfattande miljö- och klimatmanifestationer. Imponerande bilder på ett nedsläckt Akropolis i Aten, Tvillingtorn i Malaysia och Operahuset i Sidney. Läs mer →

Jag kan inte sluta titta. Med samma skräckblandade och fascination som man inte kan låta bli att titta något som brinner…

www.breathingearth.net

Eftersom jag är en miljömupp, och Earth Hour närmar sej med stormsteg vill jag gärna prata lite om det… För initiativet är ju gott om man ser det som en symbolisk fråga. Men. Läs mer →

Jag kan inte sluta prata om Abduhlla… och när jag inte förstod vad han sa (vare sig bildligt eller bokstavligt) så konsulterade vi vår goda vän Engelskaprofessorn… för vi förstod helt enkelt inte vad det var som tog över världen. The Pomolute. Vad är det?

Well. Det ordet finns inte. Så Abduhlla har inte bara noll koll på empati, mänskliga rättigheter eller kärlek. Han kan inte prata heller. Det är en dålig dag för Abdhulla…

Det enda jag är rädd för är att dessa skyltarna finns av en anledning… och att det finns mängder av människor som har klämts såhär… Läs mer →

Kombinationen av det nya dödshotet från Abduhlla och det faktum att vi försöker möblera om lite fick mej att ta fram måttstocken. Vi hade en sån. Ha. Abduhlla. Vi är inte alls bögar. Och det tog mej mindre än 5 minuter att förstå hur den fungerade. Eat that.

Ni vet Quick. Den svenska (misstänkta) mördaren… Nu finns det ännu en Qvick, och den här kanske inte dödar själv – men uppmuntrar andra att göra det. Att döda mej. Inte Thomas, men Abduhlla Hakim. Läs mer →